Oförglömlig längtan

Idag känner jag mig oerhört filosofisk, jag har gått runt och funderat på livet i helhet hela dagen, blandat med frustration över matteuppgifterna och oro över min sockerkonsumtion.
När jag når den punkt på dagen där frågan; Vad är meningen med livet? dyker upp bland alla stressade tankar så vet jag att jag behöver en paus. Jag vet inte om denna fråga dyker upp för att jag är lite extra filosofisk eller för att jag är trött på mitt inrutade liv. Det sistnämnda sätter jag 100 kronor på, jag har nått en punkt i mitt liv där jag värderar teven högre än mina läxor. Det är ledsamt.

När dagens höjdpunkt är att du får veta att två lektioner är inställda till veckan, då kan du börja fundera över hur intressant ditt liv verkligen är, borde du inte ta tag i din så kallade vardag då?

Jag trivs med min vardag samtidigt som jag tycker att den är så fruktansvärt tråkig, jag vilar bort hela min fritid utan att bli det minsta utvilad. Samtidigt som att jag vill ändra på mitt liv, träffa fler vänner, skaffa en hobby så känner jag att jag inte orkar, jag har tid till allt det där senare. Skolan suger musten ur mig men varje gång jag tänker på detta så slår det mig; Jag har kanske 6-7 år kvar på skolan, ska jag inte skaffa ett mer utvecklat socialt liv förrän om 7 år? Då blir jag ledsen och slår undan tanken, men den dyker lika snabbt upp igen.
Jag trivs väldigt bra med de jag umgås med nu, ifall detta av någon missuppfattas grovt, men jag vill ändå träffa fler människor, annorlunda människor. Jag vill till exempel träffa fler som har en fot inom HBT, kanske en eventuell flickvän, någon som kan öppna upp nya sidor av mitt liv. Jag vill gå i Pridetåget, jag vill kyssas öppet på stan med en tjej, jag vill resa utomlands med folk jag älskar, jag vill gunga i takt med Kents musik, jag vill måla himlen sagolikt rosa. Det finns så mycket jag vill göra, jag har så många önskningar, men min kropp och mitt sinne sviker mig. Jag orkar helt enkelt inte, skoltrött kallas det och det tar livet av mig.

För er jag känner som blev chockade över min plötsliga öppenhet om min bisexualitet kan jag berätta att jag "kom ut" redan i åttan. Jag har inte blivit förälskad i er än och lär inte bli det heller. :)