Att smeka sina brännsår och sticka fingrarna i elden

Det bränner, jag kyler, det svider, jag gråter.
Jag har ett tvångsmässigt beteende, jag måste sticka fingrarna i elden, för att se om det bränns eller om jag har tur. Tur denna gången, trots att jag brännt mig så många gånger förut.

Jag kan inte få nog, trots att jag kan konsekvenserna av mitt beteende utan och innan.
Jag kan inte få nog av din hud, din doft, dina läppar mot min kropp, allt med dig känns så fantastiskt, du gör mig hel.
Nu har du tagit ifrån mig det, min nuvarande enda chans att känna mig hel har du berövat mig på och jag känner avsky inför dig på grund av det. Jag har hamnat i mysteriet, man kan tydligen både hata och älska en människa så innerligt att det bränns.

Än en gång drar jag åt mig mina fingrar, svarta i topparna, jag hann inte så långt denna gången.
Mitt självdestruktiva beteende kommer en dag bli min undergång.