Frustrerade ögonblick och kalla tår

Mitt internet fungerar inte, det är samma gamla visa om igen. Antagligen kommer det krävas att jag ominstallarar hela datorn och då förlorar precis allting, då lär jag gråta för det gjorde jag sist. (Ja, helt ärligt, det var sorgligt)
Jag är inne på mitt andra mobila bredband, 3 denna gången, sist var det Tele 2. Jag har egentligen bara ett ord som kan sammanfatta de både väldigt bra; Helvete. Inget av dem har funderat som de ska, programvaran krånglar, modemet krånglar, vilket gör att datorn krånglar och att jag tillslut ger upp. Nästa gång blir det ett trådlöst, batteriet på datorn fungerar ju ändå inte längre än 2 minuter så jag behöver inget internet som jag kan ta med.
Jag ska nog lägga över alla mina onödiga grejer på min externa och börja fundera på om jag faktiskt inte ska installera om den ändå, jag blir ledsen bara av att tänka på det.

För övrigt känns det mesta rätt bra, vi fick huset i bodelning igår och behöver därmed inte flytta. Mitt skolarbete känns rätt okej, jag vet inte om det är för att vi inte har så mycket att göra nu eller om det är för att jag förnekar det hela och slappar istället. Jag började så smått på min uppsats om Al-Qaida och ETA igår, det kommer nog bli ganska instressant, det finns i alla fall info så att det räcker och blir över. Sen har jag några eftersläntrande uppgifter samt ett matteprov på G men det får jag ta som det kommer, man kan verkligen inte hinna med allting jämt och ständigt.