Samhällseufori

Bon Iver fyller mitt sinne för stunden, det är tur att jag har vänner med bra musiksmak, som kan fylla mina öron med musik jag aldrig förr hört. Det tar ett tag att vänja sig, sedan inser man storheten i enkelheten.

Mina ögon skummar genom blogg efter blogg, jag har hittat mina favoriter nu, vackra bloggar där ord används för att måla världen. Lite vackrare, lite mer oskuldsfulla än verkligheten. Eufori över orden som löper sida upp och sida ned, jag kan inte slita mig, suger åt mig alla ord som finns tillgängliga. Uppdaterar sidan, har de hunnit skriva ytterligare några vackra ord?

Jag bör sova, klockan närmar sig 02.00, jag ska upp om fyra timmar men min hjärna har invaderats av flyktiga tankar. De ska få vara kvar. Sova kan jag göra en annan dag. Sömnen kan vänta, det är värre med rastlösheten som kryper i kroppen. Jag vill se, jag vill upptäcka, jag vill veta vad som finns runt varje hörn och under varje sten. Jag är inte menad att sitta stilla, sitta stilla och aldrig få lära.

Någon dag ska jag se, jag ska se precis vad jag vill.
I can hardly wait.